|
Min yngste son frågade mig vid köksbordet nyligen hur första världskriget startade. Så jag kom att tänka på den snart sekelgamla och meningslösa frågan, hur skulle världen se ut idag utan skottet i Sarajevo?
Ett försök:
Först är min utgångspunkt att första världskriget inte var oundvikligt, som andra världskriget var när det bröt ut. Tvärt om uppstod kriget ur en speciell historisk situation med ökad spänning mellan Europas stater. Misstron och krigsförväntan var så stor att en enskild händelse kunde utlösa kriget. Men om skottet i Sarajevo inte inträffat, är det troligt att spänningen skulle minska, med fortsatt demokratisering och utbyte mellan länderna. Det är i alla fall utgångspunkten nedan.
Utan skottet i Sarajevo skulle vi alltså ha sluppit första världskriget, och därmed också ryska revolutionen och andra världskriget. Hur skulle då världen se ut 2008?
Hela Europa skulle ha kanske 100 miljoner fler invånare och vara betydligt rikare. Första halvan av 1900-talet präglades av mindre lokala/regionala konflikter, men under mitten av århundradet hade demokrati och frihet blivit så dominerande att konflikterna löstes med fredliga medel, utom i Spanien där inbördeskriget var oundvikligt och i Balkan/Centraleuropa med militärkupper och nationalistiska självständighetsrörelser inom Österrike/Ungerns gränser.
En europeisk handelsunion skapas för att underlätta handeln, framtvingad av nödvändigheten i en växande ekonomi att ha tillgångar till stora marknader, vilket i sin tur gör att krig är avvecklat som möjlig konfliktlösning i största delen av Europa från mitten av 1900-talet. Tyska är det dominerande politiska och kulturella språket i Europa bredvid engelskan.
Östra och västra Europa skulle vara betydligt mer jämlika i detta scenario, Ryssland skulle vara ett vanligt land och Tyskland skulle vara betydligt större än det nu blev. Polacker är en minoritet inom Tyskland och Ryssland utan ett eget land.
De otaliga nationalistiska konflikterna i Europa klingar av under 1900-talet när gränser blir mindre viktiga och staterna i allt mindre grad förtrycker minoriteter. Undantagen är egentligen tre, Balkan med Österrike/Ungern där nationalistisk terrorism frodas, Ryssland som har alltför många krigsvana minoriteter inom sina gränser och Irland, som efter en blodig kamp blir självständigt. På 20-talet skedde en mindre väpnad konflikt mellan Preussiska armen och Tsaren, där Ryssland led nederlag. Efter mindre gränsjusteringar sluts fred, men i samband med konflikten passar ett alltmer självmedvetet Finland på att slita sig loss, efter allvarliga upplopp och konflikter. Baltikum försöker följa efter, men saknar kraft.
Ryssland drabbas också av allvarliga judeförföljelser från både Ryssar och den Polska minoriteten. Stora flyktingvågor tar sig till Tyskland och framförallt till det liberala Österrikiska imperiet.
USA fortsatte under första halvan av 1900-talet att driva en isolationistisk politik gentemot Europa som också var klart antikolonial. Landet var en stark drivkraft bakom avkolonisationen. Denna genomfördes under 50- och 60-talet av Frankrike och England, medan de tyska kolonierna Tanzania, Namibia och Kamerun inte blev självständiga förrän en lång bit in på 70-talet.
Japan växte sig stort och mäktigt på 30- och 40-talet. En stor del av Kina kolonialiserades med grymma metoder och först under 70-talet genomfördes en avkolonialisering, långt efter de europeiska länderna. Kina är nu en självständig stat, men utan kontroll över de självständiga randstaterna Tibet, Manchuriet och Korea.
Det osmanska rikets sönderfall fortsatte under 20-talet då de arabiska delarna blev självständigt och formade två nya länder som består än idag, Irak och Storsyrien, det sista omfattande Syrien, Libanon, Palestina och Jordanien. Något Israel som Herzl drömde om upprättades aldrig, utan än idag lever en stor sefardisk-judisk minoritet i de arabiska länderna. Antisemitismen är framför allt ett Ryskt problem.
Så skulle det kanske ha blivit utan skottet i Sarajevo. Eller vad tror du?
|